Huvudtyper: Dessa inkluderar biguanider, alkoholer, fenoler, organiska aminer, pyridiner, isotiazolinoner och andra.
Egenskaper: De uppvisar snabba bakteriedödande effekter; emellertid har de relativt dålig termisk stabilitet och hållbarhet och kan medföra vissa negativa biverkningar. De binder lätt till anjoniska platser på ytan av bakterie- och mögelcellmembran, eller reagerar med sulfhydrylgrupper, och stör därigenom proteinsyntesen och det cellulära membransystemet, vilket effektivt hämmar spridningen av bakterier och mögel. Ändå är de benägna att sönderfalla under exponering för ultraviolett ljus, vilket resulterar i en kort livslängd; dessutom kan vissa organiska antimikrobiella medel uppvisa toxiska biverkningar.
Tillämpningar: För närvarande är de mest undersökta och använda organiska -aktiva antimikrobiella medlen på ytan kväve-innehållande katjoniska föreningar-såsom kvartära ammoniumsalter-som har använts i stor utsträckning i antimikrobiella beläggningar.
